BloggProffs

Svårt

november 15th, 2008

Tänk att det ska vara så förbannat svårt…

Att tala om.

Att tala med.

Att öppna sig.

Jag menar… Såhär känner jag….. BLÄSCH.

Ja du kommer aldrig få veta. Aldrig få höra.

För jag kommer antagligen aldrig…. aldrig.

Säga nåt.

Hur kan man vara såhär?

Instängd i ett litet utrymme är jag.

Inlåst.

Ingen kan öppna heller.

Den enda nyckeln som fanns är försvunnen.

Försvunnen i landet ingenstans.

Ensam.

Jag gör mig ensam.

Jag gör mig säkert bäst som ensam.

Då slipper man en massa omständiga formaliteter runtomkring.

Jag är den där förbannade möbeln man köper hem från Ikea.

Och med följer världens största och krångliga bruksanvisning.

Det går inte att få ihop mig.

Du får inte……

november 15th, 2008

Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd och komma in
du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din.
Du får inte vandra på min väg
utan att visa mig ditt mål
och inte stjäla av min godhet
för att fylla upp ditt hål.

Och du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt.

Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill va’ din verklighet
du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet.

Men du får ta den tid du behöver
för att förstå vad det är du vill
du får be en bön att tiden
du behöver räcker till.
Och du får samla dina tankar
så att två själar kan få ro
och så att allting som vi lovade
oss själva kan få gro

Och du får inte andas på min panna
inte få mig falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger.
Och du får inte röra vid mitt hjärta
som om allt var uppenbart
när jag önskar inget hellre,
Än att du gör allt emot mig snart.

Hälsar på hos mormor 08-11-11

november 15th, 2008

13.JPG23.JPG32.JPG42.JPG52.JPG

november 13th, 2008

”Vet inte om jag vill vakna en gång till – så jag håller mig vaken”

segt å slött

november 13th, 2008

De gick bra att jobba inatt.

Men började må illa vid 3 tiden.

När kl var strax efter 6 så var jag tvungen att lägga omkull mig på golvet inne på personaltoan.

Kändes som jag skulle kräkas flera gånger.

Sen släppte det en stund så jag orkade åtminstone ta mig hem på cykeln.

Men rusade upp å flög på toan… Hulkade bra många gånger innan det kom nåt.

Men det var bara galla tror jag. Eller nåt.

Har träningsvärk i magen efter allt hulkande. Kan man kalla det att jag tränade lite eller?

Har ont i ryggen åxå. Blä. Var mindre roligt när jag skulle lyfta en av killarna i säng på jobbet inatt. Men de gick bra till slut.

Har haft sura uppstötningar å ont i magen under ett tag nu.

Jättekonstig magvärk.

Men mår inte ett dugg illa nu iaf. Å nu är det eftermiddag.

Så jag tror absolut inte det var en magsjuka eller nåt men man blir rädd.

Så jag vågade inte hälsa på mormor idag som jag hade tänkt göra.

Skulle vara väldigt dumt att utsätta henne för nåt sånt.

Men nu är jag iaf säker på att det inte var eller är nå magsjuka.

Är väl inte så konstigt egentligen att man mår som man gör.

Inte undra på att man är såhär. Kroppen lär ju ta stryk när sinnet gör det. Eller hur man ska uttrycka det.

Mår ju inte bra.

Har en konstant klump i magen å är ett nervvrak. Går nästan i taket när telefonen ringer.

Önskar jag kunde vakna av att detta bara var en mardröm.

*

Vågar inte äta nåt ändå.

Är inte sugen på nåt iaf. Inte ens hungrig.

Åt senast igår kväll.

Hade inte tänkt träna idag så vad fan spelar det för roll om jag äter då eller inte?

Har druckit vätskeersättninng å det räcker för nu.

Får till å med tvinga i mig vätska.

Undrar om jag känner som du gör?

Ibland kan jag nästan tro att jag känner lika.

*

Ikväll blir det World Poker Tour finalen <3

Den utspelade sig i USA den 11/11 å nu finns den att ladda ner.

Spännande.

Har ju följt det å sett när spelarna blev färre och färre.

Najs…..

*

Snart helg igen då.

Den blir ju bara så lugn som den kan bli.

Ska jobba igen xå på söndag natt.

Skönt att det blev lite mera timmar den här veckan.

Det har ju verkligen varit torka på jobb.

Men de är ju bara att bita ihop……

Skickade in ansökan på de där pissjobben som arbetsförmedlingen tvingademig att göra.

Nu har jag iaf sökt dom. Så de kan inte klaga på mig.

Trivs bra där jag är ändå så varför ändra på det?

Fick ju nåt psykbryt sist jag var där.

Hon började dilla om att jag skulle söka jobb i Bollnäs å Söderhamn.

Ja de lär ju bli skitbra!!

Eller hur………

Idiot.

Vad skulle det inte kosta att pendla då?

Men så tänker inte dom.

Å jag flyttar inte härifrån.

Skulle knappast kärrningen på arbetsförmedlingen  göra heller om hon skulle få det påpekat för sig.

Ska jag lämna min familj?

Aldrig.

Blir hellre uteliggare.

Extremt tänkande.

Men jag skulle aldrig flytta härifrån.

Inte en chans.

Familjen är allt.

onsdag onsdag…

november 12th, 2008

Kl e 19:13

Börjar jobba 21. Ska jobba natt.  Vill ju jobba. Men tänk om de händer nåt?

Tog en promenad till sjukhuset i eftermiddag, till mormor.

Visste att mamma var där. Ville inte att hon skulle vara själv. Dessutom vill jag vara med mormor.

Mamma var där å hade sällskap av Gunvor å Maj-Lis. Mormor var inte lika pratig idag.

Hennes ena ben var jättesvullet. Hela hon hade sån konstig färg.

Jag satte mig i rullstolen på ena sidan av sängen. Höll henne i handen när jag fick tillfälle.

Jessica ringde min mobil. Vi bölar båda två. Å jag lär lägga på å vända för att gå in igen å hålla masken lite till.

Fattar inte hur jag ska palla jobba faktiskt. Stänger av mig innan jag går till jobbet tror jag. Om det går.

Undrar om jag kan lämna en del av mig innanför dörren innan jag går?

*

Fick i mig mat nu på kvällen iaf.

All mat äcklar mig i princip. Jag är inte sugen på nånting.  Värmde en micro-pizza idag som jag tänkte äta.

Tog en tugga. Tuggade på den ett bra tag innan jag spottade ut det i en servett.

Kastade sen skiten.  Inget smakar.

Hade sällskap inatt. Sov jättebra. Sovit så dåligt de två föregående nätterna. Som om jag legat med ena ögat öppet.

Kollat mobilen å hemtelefon som en tok.

Kändes sjukt olustigt när du åkte idag.

Jag lever mitt liv å du ditt. Så känns det på nå vis. Vi lever inte tillsammans. Eller? Äsch.. Vem vet nånting.

Känns som det var evigheter sen jag levde med någon.

Kanske inte kommer göra det nå mer heller. Vad vet jag.

Är så van att vara ensam nu så. Var ensam i ett förhållande förut.  Det vill jag inte ha igen.

Då är jag hellre ensam ensam.

Jag blir väl den där toktanten alla kommer skratta åt för att hon är så ensam. Å lever med sina katter.

Har svårt att föreställa mig bo med någon igen. Jag vill. Men det är svårt att föreställa.

Det känns som alla lever utom jag. Mitt liv står stilla.

Vilken jävla känsla.

Men. Det ÄR en känsla iallafall. Finns många som inte känner något alls.

Ska väl vara tacksam.

WTF.

Den jag kunde vara – Mikael Wiehe

november 10th, 2008

Över vida oceaner
emot fjärran horisonter
över hav och kontinenter
genom skymningar och dagrar
har vi färdats med varandra

Vi har vandrat samma vägar
Vi har burit samma bördor
Vi har sett mot samma stjärnor
Vi har sjungit samma sånger
Vi har delat samma drömmar

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Som broar över djupen
som skuggor under träden
som eldarna i natten
som stigar genom snåren
har vi varit för varandra

Vi har delat samma minnen
Vi har burit samma längtan
Vi har sett med samma ögon
Vi har trott på samma löften
Vi har stått på samma sida

Du är med mej vart jag går
Genom månader och år
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

Och ingenting kan splittra oss
och ingenting kan söndra oss
och ingenting kan slita oss isär
Och ingenting kan få oss
att överge varann
Stormar kanske tystar oss
Skuggor kanske slukar oss
Sorger kanske tvingar oss på knä
Men ingenting i världen
kan lösa våra band

Jag är med dig vart du går
Genom månader och år
Jag är med dig alla dar
Jag är med dig vart du far
Du är den, jag kunde va

Du är med mej där jag är
Du är med mej vart jag ser
Du är med mej alla dar
Du är med mej vart jag far
Du är den, jag kunde va

november 10th, 2008

Monday monday…. Monday monday….

Känns som denna dag varit hur lång som helst.

Nu sitter jag med en klump i halsen å har ont i magen.

Annars är det som det ska antar jag?

Nej inte direkt…

Mor å far kom förbi här hemma idag på förmiddagen å hämtade upp mig.

Var hem till mormor en sväng å gav hennes blommor vatten å kollade posten samt hämtade hennes bandspelare.

Mamma hade med sig ljudboken Som En Lilja så mormor har nåt trevligt att lyssna på.

Eller det beror väl på hur man definierar trevligt.

Jag skulle då inte stå ut att lyssna på 5 kassettband både fram å baksida med den där karln som babblar på….

Men mormor tycker om hans röst å tycker han är så bra å det är det enda som räknas.

Mormor blev jätteglad iaf. Sa att jag skulle bränna en skiva åt henne idag åxå å ta med den imon när jag kommer till henne igen.

Hon ville ha Idas sommarvisa å några andra fina sånger på skivan.

Nu sitter jag här å har suttit här i ett antal timmar vid datorn, å kan inte komma på EN ENDA låt till jag ska lägga in på skivan.

Allt blir fel. Tycker all musik är hemsk nu å associerar till så mycket konstigt.

Mormor skulle säkerligen inte tänka som jag gör nu, på musiken alltså.

Det är bara jag som inte kan. All musik är sorglig å vidrig på nåt vis.

Jag bara gråter av allt jag hör. Usch jag har huvudvärk.

Vill stänga av. Starta om.

Mormor såg hemskt tunn å ämlig ut när jag å mamma kom upp till henne idag.

Hon såg en först inte. Hon liksom hade ögonen halvöppna å stirrade framåt. En tom blick.

Men hon såg en inte.

Jag vill inte vara med om det här.

Hur kommer det bli sen? När du inte finns nå mer?

Jag vet inte. Kan inte föreställa mig det. Vill inte vara med om det.

Livets gång. Visst. Men jag vill det inte ändå.

Pappa körde mig till jobbet direkt sen. Skulle göra ett 5-timmars pass bara.

Det är skönt att jobba ändå.

Men lär gå undan ibland å hålla andan lite.

Gick på toa å in på kontoret för att samla mig ett antal gånger.

Det går inte att hålla tillbaka hela tiden.

Vet att du har så ont. Men jag är ego för jag vill ha dig kvar här.

Det har gått så fort. För fort. Jag fattar ingenting.

Nu släppte det igen. Bara sprutar tårar.

Å så lär jag ta en lång paus från att skriva. Tappar allt.

Vad ska jag skriva?

november 4th, 2008

Gud uppfinn nåt nytt
Som gör det lätt att hålla ut
Nåt för dom som väntar
Dom som orkar vänta mer.

*

Mitt hjärtas röst
Kan nog vara ostämt ibland
Instängd i ett bröst
En ambassad som saknar sitt land

Fryssen

november 4th, 2008

Jo nu e jag fryssen.

För ett tag sen så var jag tokvarm å svettades som en gris – nere på gymmet.

Men nu har jag varvat ner framför datorn här å nu tokfryser jag istället :(

Får se om det blir ett bad eller en dusch…

–

Idag hälsade jag på mormor.

Mormor är bra rolig ändå. Hon frågar efter Tobias. Fast hon aldrig ens träffat honom.

Hade med mig en ny mys-overall  som hon hade efterlyst.

Hittade en jättefin på Lindex som jag inhandlade igår.

Mormor var inte alls nå pigg idag.

Hon blev glad å piggade ju på sig när hon fick besök men hon ser så himla tagen ut nu.

33 kilo är inte mycket. Hon väger 33 kilo.

Det känns så fel att se henne sådär. Hon är ju den som alltid är pigg. Som ska vara som en virvelvind.

Hon ska vara överallt med fart å fläkt. Inte ligga sådär. Nej.

Hon har fått en infektion nu åxå så hon var febrig å hade en jättehög sänka.

-

Blir inte mycket skrivet här för mig.

-


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu