Vill vara friiiiiiiiiiisk
Jag ska försöka låta bli att verkligen understryka hur synd det är om mig nu,
men det går nog inge vidare.
Fick åka till familjeläkarjouren igår för jag stod inte ut längre,
mina bihålor tog nästan kål på mig.
Doktorn funderade på att spola ur bihålorna men gav mig istället en ny dos av penicillin å en annan sort den här gången…
Snälla, låt det gå över nu!!!
Det är så satans äckligt för det knastrar å smäller i ansiktet på mig å jag har nästan ständig huvudvärk.
Att spola ur bihålorna låter allt utom lockande… Men det kanske är effektivt?
Låter kusligt och smärtsamt iaf!
–
Imon har jag förmiddag på det nya stället jag jobbar på.
Ska gå intro imon i skolan med flickorna som jag jobbar hos. På dagarna går de ju i skolan.
Har en hel del jobb denna vecka, tur man kan klämma in lite roligheter åxå emellanåt,
som t.ex imon, då ska jag å Magda på hockey
F*n vad nice!
Å på onsdag ska jag antagligen på en Magnus Betner show i Gävle.
Den enda lediga dagen jag har denna kommande vecka är torsdag.
Hoppas jag kommer palla med det, för just nu känns det inte vidare muntert för jag känner inte att penicillinet verkat nå än.
Jag har bara varit SJUK SJUK och ännu mera SJUK i hela satans september. Fick influensan i slutet av augusti tror jag å sen dess har det bara varit mera å mera…
Jessica körde mig till familjeläkarjouren igår å hon rådde mig till att hålla mig borta från kidsen ett tag. De bär ju på en del baciller från dagis å skola, å mitt immunförsvar verkar inte vara i det starkaste laget just nu.
Hon har antagligen rätt. Känns mindre roligt att undvika mina syskonbarn men jag vill ju bli frisk. Så frisk det går iaf
Har inte kunnat träna på evigheter heller :O
Känns ruttet.
–
Har inte blivit så mycket skrivet här i bloggen på sistone. Jag tar mig inte så mycket tid till det. De finns ju annat som upptar min tid… :) Och det är mycket roligare å trevligare än att sitta framför datorn….
–
I fredags var jag på Estrids begravning. Den var fin och lugn. Vi slöt upp allihopa på parkeringen i Hedgrind innan vi gick in i kyrkan. Och när Harry kom så gick jag fram å gav honom en kram, han var så himla ledsen! Jag tycker så synd om honom.
Han sa till mig att det var så fruktansvärt tomt hemma å det kan jag förstå.
Harry och Estrid var ett par i 54 år – ett helt liv. Och nu är han ensam kvar.
Det lär vara den värsta ensamheten man kan befinna sig i.
Om jag får leva med någon så länge så vill jag inte vara den som blir ensam kvar.

september 28th, 2008 at 5:08 e m
Lääängtar till imorrn!!!