BloggProffs

Monday monday…. Monday monday….

Känns som denna dag varit hur lång som helst.

Nu sitter jag med en klump i halsen å har ont i magen.

Annars är det som det ska antar jag?

Nej inte direkt…

Mor å far kom förbi här hemma idag på förmiddagen å hämtade upp mig.

Var hem till mormor en sväng å gav hennes blommor vatten å kollade posten samt hämtade hennes bandspelare.

Mamma hade med sig ljudboken Som En Lilja så mormor har nåt trevligt att lyssna på.

Eller det beror väl på hur man definierar trevligt.

Jag skulle då inte stå ut att lyssna på 5 kassettband både fram å baksida med den där karln som babblar på….

Men mormor tycker om hans röst å tycker han är så bra å det är det enda som räknas.

Mormor blev jätteglad iaf. Sa att jag skulle bränna en skiva åt henne idag åxå å ta med den imon när jag kommer till henne igen.

Hon ville ha Idas sommarvisa å några andra fina sånger på skivan.

Nu sitter jag här å har suttit här i ett antal timmar vid datorn, å kan inte komma på EN ENDA låt till jag ska lägga in på skivan.

Allt blir fel. Tycker all musik är hemsk nu å associerar till så mycket konstigt.

Mormor skulle säkerligen inte tänka som jag gör nu, på musiken alltså.

Det är bara jag som inte kan. All musik är sorglig å vidrig på nåt vis.

Jag bara gråter av allt jag hör. Usch jag har huvudvärk.

Vill stänga av. Starta om.

Mormor såg hemskt tunn å ämlig ut när jag å mamma kom upp till henne idag.

Hon såg en först inte. Hon liksom hade ögonen halvöppna å stirrade framåt. En tom blick.

Men hon såg en inte.

Jag vill inte vara med om det här.

Hur kommer det bli sen? När du inte finns nå mer?

Jag vet inte. Kan inte föreställa mig det. Vill inte vara med om det.

Livets gång. Visst. Men jag vill det inte ändå.

Pappa körde mig till jobbet direkt sen. Skulle göra ett 5-timmars pass bara.

Det är skönt att jobba ändå.

Men lär gå undan ibland å hålla andan lite.

Gick på toa å in på kontoret för att samla mig ett antal gånger.

Det går inte att hålla tillbaka hela tiden.

Vet att du har så ont. Men jag är ego för jag vill ha dig kvar här.

Det har gått så fort. För fort. Jag fattar ingenting.

Nu släppte det igen. Bara sprutar tårar.

Å så lär jag ta en lång paus från att skriva. Tappar allt.

Vad ska jag skriva?

En kommentar till “”

  1. Magda Säger:

    Älskade fru…
    Det gör så ont i mig av att veta att du mår så dåligt. Om jag ändå kunde hjälpa dig på nåt vis vännen. Säg bara till så kommer jag på stört! Jag looovar! Klart att man blir ego i sådana här siuationer. Man vill ju aldrig att någon i ens liv, som alltid funnits där, ska försvinna. Aldrig någonsin. Men jag LOVAR dig att du kommer må bättre sedan. Jag LOVAR det. Det är nu det är jobbigt. Det är klart som fan att det är jobbigt. Det kommer det vara ett bra tag. Jag ljuger om jag säger något annat. Livet är jävligt orättvist ibland. Men alla går vi igenom det här någon gång i våra liv. Man klarar det. Jag vet att det kanske låter konstigt, men man gör det. Man klarar av så mycket mer än man tror. Det bästa man kanske kan göra är nog att finnas där för henne så mycket det går. Ta en dag i taget och försöka att inte tänka så mycket framåt. Vara glad för var dag som hon finns kvar. Hoppas duinte tycker jag är babblig. Jag vet vad du går igenom. Min mormor var ju det bästa som fanns tyckte jag. Det var så hemskt när hon försvann. Och det är det än idag…snart 8 år sedan. Jag kommer alltid sakna henne massor. Men man måste inse att det är ju såhär det blir tillslut. Man vill inte inse det, men när man gör det så känns det bättre. Dom kommer till en bättre plats. Och är dom sjuka så vill man inte att dom ska lida heller. Jag skulle aldrig vilja ligga och lida i år…det måste vara fruktansvärt. Men det är ju som du skriver, man blir så egoistisk, för man vill ju inte må dåligt själv. Man vill att allt ska vara som det är eftersom man mår så bra då.
    Jag tänker massor på dig hela tiden ska du veta…dig och ER. MASSOR!!!! *kraaaaaamar*

Lämna en kommentar


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu