onsdag onsdag…
Kl e 19:13
Börjar jobba 21. Ska jobba natt. Vill ju jobba. Men tänk om de händer nåt?
Tog en promenad till sjukhuset i eftermiddag, till mormor.
Visste att mamma var där. Ville inte att hon skulle vara själv. Dessutom vill jag vara med mormor.
Mamma var där å hade sällskap av Gunvor å Maj-Lis. Mormor var inte lika pratig idag.
Hennes ena ben var jättesvullet. Hela hon hade sån konstig färg.
Jag satte mig i rullstolen på ena sidan av sängen. Höll henne i handen när jag fick tillfälle.
Jessica ringde min mobil. Vi bölar båda två. Å jag lär lägga på å vända för att gå in igen å hålla masken lite till.
Fattar inte hur jag ska palla jobba faktiskt. Stänger av mig innan jag går till jobbet tror jag. Om det går.
Undrar om jag kan lämna en del av mig innanför dörren innan jag går?
*
Fick i mig mat nu på kvällen iaf.
All mat äcklar mig i princip. Jag är inte sugen på nånting. Värmde en micro-pizza idag som jag tänkte äta.
Tog en tugga. Tuggade på den ett bra tag innan jag spottade ut det i en servett.
Kastade sen skiten. Inget smakar.
Hade sällskap inatt. Sov jättebra. Sovit så dåligt de två föregående nätterna. Som om jag legat med ena ögat öppet.
Kollat mobilen å hemtelefon som en tok.
Kändes sjukt olustigt när du åkte idag.
Jag lever mitt liv å du ditt. Så känns det på nå vis. Vi lever inte tillsammans. Eller? Äsch.. Vem vet nånting.
Känns som det var evigheter sen jag levde med någon.
Kanske inte kommer göra det nå mer heller. Vad vet jag.
Är så van att vara ensam nu så. Var ensam i ett förhållande förut. Det vill jag inte ha igen.
Då är jag hellre ensam ensam.
Jag blir väl den där toktanten alla kommer skratta åt för att hon är så ensam. Å lever med sina katter.
Har svårt att föreställa mig bo med någon igen. Jag vill. Men det är svårt att föreställa.
Det känns som alla lever utom jag. Mitt liv står stilla.
Vilken jävla känsla.
Men. Det ÄR en känsla iallafall. Finns många som inte känner något alls.
Ska väl vara tacksam.
WTF.

november 12th, 2008 at 7:03 e m
Känner samma som dig. Undrar om man någonsin kommer bo med någon. Men kanske lika bra att inte göra det. Man är ju värdelös, och ingen vill ha en värdelös människa. Men du är en fin människa. Du har någon…någon som kommer när du vill…som finns där för dig i det här svåra.
Rastlös själ..